Drömfinal

Årets första drömfinal har då spelats. Självklart talar jag om Federer - Nadal på gruset i Monte Carlo. Men frågan är om det fortfarande är en drömfinal, redan för ett halvårsedan hade jag sagt ett bestämt ja, nu är jag emr tveksam. Det känns som att konkurensen är mycket hårdare på gruset nu än för bara ett år sedan. Davydenko, Djokovic och Nalbandian tycker jag alla kan utmana giganterna spelmässigt, en annan sak om de klarar av det mentalt och fysiskt.
Det var nog just fysiken som fällde avgörande här i Monaco, Djokovic gav upp i semin mot federer, Nalbandian orkade i ett set i kvarten och Davydenko verkade vara slut redan innan semin mot Nadal.

Finalen såg ut som vanligt mellan Federer och Nadal på grus, det är den andra saken som gör att det kanske inte är den drömfinalen som många tycker, jag tycker mig ha sett allting många gånger förut. Federer missar dubbelt så mycket som Nadal, det är den primära faktorn. Om man ska gå in mer på detaljer så är det mest tydliga framför allt att Nadal driver spelet mer med sin forehand mot Federers backhand, det syns så tydligt hur kort han ofta blir med sin enhands när Nadal driver igenom med otrolig topspin, bollen sprätter iväg upp och ifrån kroppen på Federer. Dessutom får Federer inte lika bra utdelning på serven på grus.
En annan aspekt är såklart det mentala. Det syns att Federer blir tight när det är jämt eller när han har överläge, är han däremot underläge så ser han uppgiven ut, i alla fall såg det ut så igår. Det vinner Nadal mycket på.
En sak som spelare annars borde utnyttja mer mot Spanjoren är att han är lite av en slow starter, aldrig missar han så mycket som i början av en match. Som igår, Federer fick bryta honom direkt efter tre forehands i nät men sen utnyttjade han inte det i alla fall utan blev bruten tillbaka omgående.

Efter den här turnering så ökar Nadals chanser att vinna i Roland Garros för fjärde året i rad skulle jag vilja påstå, åtminståne om spelet fortsätter så här. Dock hoppas och tror jag att spelarna som jag räknade upp tidigare kan höja sig och spela på sin högsta nivå framöver här, då kan det bli stentufft i både Rom, Hamburg och Paris. Och även denna vecka i Barcelona, (grusschemat är väldigt tight i år) där jag hoppas på en annan drömfinal mellan Nadal och Nalbandian nu.

Grusdebut

Ja, grusdebut på fridnäs igår då. Kändes bra, riktigt bra faktiskt. Därför kändes det extra surt och lite tråkigt att behöva gå in och träna idag. Både Patrik och Jocke var med så det var ju bra sparring och tempo, men jag hade ställt in mig lite mer på grusspel och strängat upp racketarna till 24 istället för 26kg plus att vi hade snabba och ganska kassa Technifibrebollar så det gick rätt så illa.
En annan som det gick rätt så illa för idag var Federer, han vann första set klart med 6-1 mot en Spanjor rankad bortom 100 sträcket, men sedan dalade spelet till en nivå som jag inte sett världsettan spela på på väldigt länge. Han låg så risigt till att Spanjoren var två bollar från match vid 5-2 i tredje set, sen började Federer slå in bollen i banan igen och han vann i tie-break. Dock känns det som jämnheten och den alldeles extra mentala styrkan är försvunnen hos Schweizaren, ska bli ytterst intressant hur han uppträder i kommande matcher, först mot Monfils i morgon och sedan förhoppningsvis Nalbandian i kvarten.

Robin försvann lite otippat mot Robredo, verkligen ingen skräll men jag hade hoppats på att Tibrosonen hade kunnat upprepa sitt fina spel från förra helgen i Argentina och han brukar inte ha så jättesvårt mot grusspelare ens på grus.

För övrigt så händer följade i helgen; massa tennis konstigt nog, både egen träning och Monte Carlo. Snooker på eurosport, kan diskuteras om det är en idrott värd namnet men likväl tycker jag det är avslappnande och kul att glo på, heja O'Sullivan. Dia Psalma på götis på Fredag, riktigt bra att ett så stort band kommer till lilla Fagersta, om än bara på en krogspelning.

Så. Det var allt, tror jag. I'll get back to ya...

Monte Carlo

Så var grussäsongen igång då. Federer klarade av att ta hem första titeln för året i Estoril och Almagro och Ferrer spelade föga otippat en jämn final på hemmaplan i Valencia med Ferrer (tyvärr enligt mig) som slutsegrare. James blake spelade sin första final på grus i Houston, Texas men fick bita i grä(u)set mot en annan spanjor, Marcel Granollers som aldrig spelat en semifinal i en atptävling innan Houston.

Det var gångna veckan det, nu till skatteparadiset Monaco då.
Grusspecialisterna haglar in i både kbal och huvudlottningen, och det är väl kul på sitt sätt, samtidigt saknar jag att varken Blake, Roddick eller Berdych ställer upp. Men startfältet går knappast att klaga på ändå, både TJ och Björkman var tvingade till kvalspel, ett kvalspel som gick dåligt. Johansson var inte ens med, har inte tagit reda på vad det var för skada som stoppade nu men surt var det. Björkman ut direkt mot Lapentti, ingen överraskning alls.
Bättre går det då för Söderling i huvudtävlingen, vann första matchen mot Stepanek i tre set efter att ha slarvat bort andra fast han hade matchboll. Nu möter han Robredo eller Wawrinka i andra, och även om Robredo är grusspelaren av de två så känner jag att jag vill ha Spanjoren vidare, Robin står knappast för en megasensation om han vinner oavsett vem han möter men det är alltid roligare att slå en högre rankad spelare, dessutom har han 2-0 i inbördes på Robredo. I en eventuell tredjeomgång väntar förmodlingen Argentinas frälsare David Nalbandian igen, kan knappt hitta ord för hur mycket jag vill att den drabbningen ska hända.

För övrigt så är jag med i den här tävlingen. Man ska i princip tippa alla matcher i hela tävlingen, toksvårt men tokkul. Har efter första dagen haft rätt i 8 av 14 matcher, kanske något över genomsnittet, men inte alls så bra som jag velat. Men vem trodde att Querrey skulle slå Moya på grus? Och att Vliegen kvalade in och piskade till Santoro var också rätt otippat.

Men jaha, nu är det south park på MTV, hej så länge...

Oflyt

Nej, det gick inte riktigt. Oflyt kan tyckas, men en ytterst stark insats av det Svenska laget ändå om man bortser från dubbeln. Herr Björkman håller ju tyvärr inte längre. Som det såg ut i Lördags tror jag att Wilander hade gjort rätt i att spela med Aspelin och Lindstedt istället. Nu tror jag inte att det hade gått vägen ändå, men en jämnare match hade kanske kunnat bjudits på. Robin Söderling däremot överträffar ju förväntningarna med att krossa Acasuso och pressa Nalbandian ända in på målsnöret. Heder också till TJ som kämpade tappert i första singelmatchen.

Det positiva är att det var gryma singelinsatser och det lovar gott inför den europeiska grussäongen som drar igång nu, Monte Carlo startar redan på måndag!

USA, Spanien och Ryssland planenligt vidare, och det skulle inte förvåna mig om grusgiganterna Spanien och Argentina möts i finalen i år, det vore faktiskt inte dumt att se en sådan drabbning.

Men koncentration nu på gruslir och konditionsträning inför vftk-spelen, har skjutit upp första löpvändan allt för länge nu, illa.

DC

Jaha, några tankar inför Davis Cup-kvartsfinalerna skrivs ner nedan.

Ryssland - Tjeckien. En härligt tight match där Ryssland får bära favoritskapet även om Tjeckien ståtar med spelare som Berdych och Stepanek. Det mest uppseendeveckande jag läste igår var att Ryssarna ställer av Davydenko och går med Safin i dagens första singel. Som redan behandlats i fröegående inlägg är Davydenko i kanske sitt livs form, medans Safin bara vunnnit EN! match i år. Må så vara att det är grus nu, men det ska inte störa Davydenkos spelstil nämnvärt, förstår inte riktigt hur coach Tarpischev tänker. Föga överrskande spelar Igor Andreev andra singeln för Ryssland idag, han kan dominera på grus.
Tips: 3-2 till Ryssarna efter att Davydenko går in och avgör på Söndagen.

Tyskland - Spanien. Hade det varit hemmaplan för Spanjorerna så hade det bara kunnat gå på ett sätt. Nu spelar man i Tyskland på en får man anta en snabb matta, då blir det jämnare. Spanien får nog stå som lite favoriter ändå nu när Tyskarna inte har Tommy Haas i singel men det känns ändå som om den här matchen är den jämnaste av alla.
Kiefer och Kohlschreiber vinner båda över en i dålig form varande David Ferrer enligt mig, medans Nadal nog slår båda Tyskarna. Dubbeln blir avgörande.
Tips: Lite skrällfaktor så jag säger 3-2 till Tyskland.

USA - Frankrike. Den här drabbningen hade kunna blivit den jämnaste och mest färgsprakande av alla, men nu är både Gasquet och Tsonga skadade och inte aktuella för spel första dagen. Istället spelar Llodra och Mathieu mot Roddick och Blake, ganska stor fördel för Amerikanerna skulle jag vilja säga. Dubbeln blir ju tuffare än vanligt för Bryans med Llodra och Clement som är ett excellent par, men jag tror ändå att det kommer stå 3-0 till USA efter Lördagen.
Tips: 4-1 till USA.

Argentina - Sverige. Om ca en timme smäller det. Johansson mot Nalbandian till att börja med. Väldigt stor fördel för "Bandy" på grus hemma men TJ visade i fjol att han kan slå Argentinaren, om än på matta i Göteborg. Det skall ändå mycket till för att han ska rubba jätten från Cordoba i mer än ett set, lutar åt tre raka för Nalbandian.
I andra singeln ställs Robin mot Argentinas fyra på rankingen Jose Acasuso, lite otippat att de inte väljer att spela med Canas eller Monaco, men jag klagar inte. Det känns som att Robin har vinstchans här, och det är nödvändigt inför dubbeln på Lördag. Tar vi dubbeln också och har 2-1 finns chansen till en jätteskräll, men då måste vi också göra det.
Tips: 4-1 till Argentina. Jag måste vara realist här. Tippar jag med hjärtat ser jag 3-2 till Sverige, men det händer inte, tyvärr...

Jag hoppas på att få se bra tennis i alla fall, det är det viktigaste. Vi hörs, hej...

Summering

Veckorna går snabbt. Jag tyckte nyss att jag skrev här ju. I vilket fall som helst så är det dags för en uppdatering och summering av de gånga veckorna.
Sedan senaste inlägget har jag hunnit med att åka upp till Söderhamn och spela påskserven, det gick sådär. Vann första matchen i kvalet till elitklassen ganska komfortabelt, men med en hel del nervdaller och gummiben på slutet. I andra matchen hade jag oturen att stöta på den bästa i hela kvalet, Nima Madani från Uppsala studenternas. Han är sverige-etta bland 93orna, något som jag ens inte var i närheten av som junior. Kille var enormt talangfull och är ett framtidslöfte värt att satsa på. Tyckte ändå jag hängde med ganska bra i första set där det blev 4-6, sen tröt orken och psyket i andra.

Veckan därpå for jag ner till Göteborg som coach på Junior-SM. Det var några avslappnade dagar där man fick se mycket fin tennis, även fast jag blev av med plånboken.
Gick helt ok för VfTK-arna, med ett par kvartsfinalplatser som främsta resultat och mersmak på det.
Det roligaste var dock att försöka se vad som skiljer de bästa spelarna i landet mot de bästa i klubben och distriktet. Det finns potential i några spelare att nå världsklass, det tror jag, framför allt i F14, P12 och P16.

DM sedan. Det var förra helgen om jag inte minns fel. Vann lätt första matchen i herrsingeln efter en stabil insats mot inte allt för kvalificerat motstånd. I kvarten hade jag sedan återigen oturen att möta första-seedade. Claes Lindbom från Hallsta. En gammal räv som inte missar någonting och som spelar slice och volley klassen bättre än mig. Även här jag jag mina chanser, men förspillde dem genom framför allt returmissar och okoncentration i några game, men jag måste säga att jag inte är allt för missnöjd med varken resultatet eller spelet med tanke på träningsdosen.

Nu till det viktigaste då, ATP-tennisen. Djokovics seger i Indian Wells kändes föga överraskande, han stod upp när de andra stjärnorna föll, och bevisade än en gång att han är etablerad i toppen nu, därför kom det som en smärre sensation att han försvann direkt i Miami veckan därpå mot kvalaren Kevin Anderson från sydafrika. Den förlusten bevisar dock även en annan sak, hur jämn världstoppen är i herrtennisen idag. En kille rankad bortom 100-sträcket kan tydligen slå vem som helst i toppen.
Miami ja. Det var en välspelad tävling, åtminståne de matcher jag såg, Roddick - Federer (kvart), Roddick- Davydenko (semi) och Davydenko - Nadal (final).
Det såg ut som om Roddick skulle piska hem en turneringseger till efter bländande spel mot världsettan i kvarten, men i semin fick han inte spelet att stämma till 100% och då var Davydenko där. Nu var det Ryssen som visade upp ett spel som jag aldrig sett från honom tidigare, han tog bollen tidigt, spelade i ett högt tempo, missade inte mycket och servade framför allt mycket bättre än jag sett honom göra tidigare. Det spelet fortsatte faktiskt i finalen också, där jag trodde att han skulle få det svårare mot vänsterhänta, spinnande Nadal.
Men Ryssen flöt fram på banan och pressade Spanjoren från alla håll och kanter. Davydenko har ett spel som verkligen är njutbart att se när det stämmer till fullo och det får en nästan att glömma bort de suspekta matcher han varit inblandad i genom åren.

Som sista punkt kan jag bara säga att jag kommer sitta klistrad framför tv8 imorn för de två inledande singlarna i Davis Cup där Sverige möter Argentina på bortaplan. Det ska till ett smärre mirakel för att Robin och gubbarna ska kunna rubba grusjätten i Buenos Aires, men mer om det i morgon tror jag. Nu ska jag kolla på Scrubs och dricka lite te. Ciao...