Summering

Veckorna går snabbt. Jag tyckte nyss att jag skrev här ju. I vilket fall som helst så är det dags för en uppdatering och summering av de gånga veckorna.
Sedan senaste inlägget har jag hunnit med att åka upp till Söderhamn och spela påskserven, det gick sådär. Vann första matchen i kvalet till elitklassen ganska komfortabelt, men med en hel del nervdaller och gummiben på slutet. I andra matchen hade jag oturen att stöta på den bästa i hela kvalet, Nima Madani från Uppsala studenternas. Han är sverige-etta bland 93orna, något som jag ens inte var i närheten av som junior. Kille var enormt talangfull och är ett framtidslöfte värt att satsa på. Tyckte ändå jag hängde med ganska bra i första set där det blev 4-6, sen tröt orken och psyket i andra.

Veckan därpå for jag ner till Göteborg som coach på Junior-SM. Det var några avslappnade dagar där man fick se mycket fin tennis, även fast jag blev av med plånboken.
Gick helt ok för VfTK-arna, med ett par kvartsfinalplatser som främsta resultat och mersmak på det.
Det roligaste var dock att försöka se vad som skiljer de bästa spelarna i landet mot de bästa i klubben och distriktet. Det finns potential i några spelare att nå världsklass, det tror jag, framför allt i F14, P12 och P16.

DM sedan. Det var förra helgen om jag inte minns fel. Vann lätt första matchen i herrsingeln efter en stabil insats mot inte allt för kvalificerat motstånd. I kvarten hade jag sedan återigen oturen att möta första-seedade. Claes Lindbom från Hallsta. En gammal räv som inte missar någonting och som spelar slice och volley klassen bättre än mig. Även här jag jag mina chanser, men förspillde dem genom framför allt returmissar och okoncentration i några game, men jag måste säga att jag inte är allt för missnöjd med varken resultatet eller spelet med tanke på träningsdosen.

Nu till det viktigaste då, ATP-tennisen. Djokovics seger i Indian Wells kändes föga överraskande, han stod upp när de andra stjärnorna föll, och bevisade än en gång att han är etablerad i toppen nu, därför kom det som en smärre sensation att han försvann direkt i Miami veckan därpå mot kvalaren Kevin Anderson från sydafrika. Den förlusten bevisar dock även en annan sak, hur jämn världstoppen är i herrtennisen idag. En kille rankad bortom 100-sträcket kan tydligen slå vem som helst i toppen.
Miami ja. Det var en välspelad tävling, åtminståne de matcher jag såg, Roddick - Federer (kvart), Roddick- Davydenko (semi) och Davydenko - Nadal (final).
Det såg ut som om Roddick skulle piska hem en turneringseger till efter bländande spel mot världsettan i kvarten, men i semin fick han inte spelet att stämma till 100% och då var Davydenko där. Nu var det Ryssen som visade upp ett spel som jag aldrig sett från honom tidigare, han tog bollen tidigt, spelade i ett högt tempo, missade inte mycket och servade framför allt mycket bättre än jag sett honom göra tidigare. Det spelet fortsatte faktiskt i finalen också, där jag trodde att han skulle få det svårare mot vänsterhänta, spinnande Nadal.
Men Ryssen flöt fram på banan och pressade Spanjoren från alla håll och kanter. Davydenko har ett spel som verkligen är njutbart att se när det stämmer till fullo och det får en nästan att glömma bort de suspekta matcher han varit inblandad i genom åren.

Som sista punkt kan jag bara säga att jag kommer sitta klistrad framför tv8 imorn för de två inledande singlarna i Davis Cup där Sverige möter Argentina på bortaplan. Det ska till ett smärre mirakel för att Robin och gubbarna ska kunna rubba grusjätten i Buenos Aires, men mer om det i morgon tror jag. Nu ska jag kolla på Scrubs och dricka lite te. Ciao...