Wimbledon

Imorn börjar det. Kanske det mest intressanta Grand Slamen av alla. Må så vara att grässpelet inte är lika treslagsinriktat som förut men det är fortfarande ett välkommet element som skiljer sig mot all annan tennis. I mitt tycke ska man inte göra gräset eller bollarna långsammare, det ska finnas variation och utrymme för olika spelstilar och inte bara baslinjenötande.
Inför årets Wimbledon så finns föga otippat tre favoriter till segern, Federer, Nadal och Djokovic står en klass över alla andra oavsett underlag för tillfället. Jag måste säga att Federer inte är lika stor favorit till segern i år heller, med tanke på hur krossad han blev av Nadal i Paris, men favorit är han. Dock skulle jag i år mycket gärna se en annan segrare än just dessa tre. Federer vill man inte ska vinna för då skulle han slå Borgs rekord på 5 raka segrar. Nadal vill jag inte ska vinna Wimbledon just pga att han är grusspecialist i grund och botten. Och Djokovic får inte bli för stor på sig genom att ta sin andra GS för året, tycker jag.
Men vem ska kunna hota?
Tja, servespecialister såklart. De måste ha en kanondag samtidigt som de tre inte har detsamma. Exempel på spelare som kan skrälla är Karlovic, Ancic, Llodra, Söderling(!), Roddick, Fish, Murray, Stepanek, Gulbis, Isner och kanske någon till. Så som ni ser finns det några stycken, men ska det skrällas så ska det göra det tidigt i tävlingen och förutsättningarna måste vara optimala. Det intressant är att Nadal går mot Isner eller Gulbis redan i andra omgången.

En anna grästurnering som spelas just nu är ju Fotbolls VM, förlåt EM. Det är ju samma sak nästan. Iom gårdagens match mot Holland så tycker jag att Ryssarna glider upp som favoriter till en finalplats mot Tyskland. Jag hade inte hört talas om en ryss innan turneringen, men efter de matcher jag har sett så tycker jag att man borde se dem i var och varannan storklubb framöver. Spelare som Arsjavin, Pavlytjenko, Zyrianov, Kolodon och Zhirkov håller ju toppklass allihopa.
Kanske skulle Sverige inte skämmas så mycket för förlusten i Onsdags, om det inte var så att de hade spelat som två påsar nötter samtidigt.

Jawell, Red Sparrowes är denna skribents musiktips just nu, hör mig. Ciao...

SRF och grästennis

Sådärja. Årets happening är avklarad. Sweden Rock Festival!!!

6 dagar i strålande solsken, Sölvesborg måste ha varit skapligt välsignat av vädergudarna. Det blev nästan lite väl varmt tom med för mig ibland, iaf på morgonen, man vaknade runt 06 och höll på att gå åt av värme. På kvällarna/nätterna blev det däremot apkallt, man fick nästan frossa, det var lite jobbigt. Men det är också det enda jag har att klaga på, om vi bortser från att bilen blev demolerad redan på vägen ner, men det lät vi inte förstöra festivalstämningen på något sätt. Tvärtom försökte vi som synes se det roliga i misären, det är ju trots allt så att stålmannen kan däcka ganska hårt när koskenkorvan slagit till =) Årets bild alla gånger. Se min bilddagbok för fler bilder.

Så till själv festivalen då, det är ju trots allt ganska charmigt att sitta i campet och öla och svina i solen men det kan bli rätt jobbigt efter ett tag också. Jag tror faktiskt att jag var den som såg flest band av all i vårat camp, detta trots att jag var trött och degade mest hela Fredagen.

Pain of Salvation var vad jag såg fram emot mest, de levde upp till förhoppningarna och blev Torsdagens och kanske hela festivalens höjdpunkt.

Electric Light Orchestra och Blue Öyster Cult var fin gammal gubbrock som tål att lyssnas på, helt klart.

Apocalyptica var precis så fräna som jag hade trott, det ser sjukt kul ut med fyra cellister som headbangar som galningar på scenen.

Avantasia var det sista jag såg, Tobias Sammet är en gud inom Power Metal och han har i mångt och mycket samlat ihop de bästa av de bästa musikerna/sångarna i genren. Deras första och kanske enda spelning i Sverige kunde varit bättre både ljudmässigt och låtvalsmässigt men helt klart en av höjdpunkterna ändå.

Andra band jag såg (åtminståne delvis) var bla Testament, Volbeat, Disturbed och At the Gates, Saxon, Primal Fear och Judas Priest.
Band/artister jag hade velat sett men missade var Joe Satriani, Satyricon och Eläkeläiset.

Allt som allt en väldigt lyckad festival och jag åker gärna tillbaks nästa år.


Tennisen då? Jo, tydligen så sopade Nadal mattan med Federer i franska öppna-finalen. Det gör han bara om Federer spelar uselt, så jag missade ingenting sevärt, trist är det i vilket fall som helst.
Så mycket roligare blir det nu när grästennisen sätter igång då. I skrivande stund spelar Söderling mot Kohlschreiber i kvarten i Halle, en match som kan gå hur som helst iom Söderlings fina grästennis och Kohlschreibers stora hemmstöd. Även Federer spelar i Halle, bör nå finalen och en match mot Söderling där vore mums.
På Queens Club i England är det helt bizzara kvartsfinaler idag, vad sägs om Nadal - Karlovic, Roddick - Murray, Nalbandian - Gasquet och Djokovic - Hewitt, helt sjukt ju. Eurosport visar från 14.00, lita på att jag sitter bänkad.

Snart bara en vecka till Wimbledon också, galen längtan.

Sista Dagen

Ja, jobbar sista dagen idag. Sen bär det av till Sweden Rock Festival!!!
Jag kommer missa alla de roligaste matcherna på Roland Garros, dvs kvart, semi och final. Men förhoppningsvis vägs det upp av att jag kommer få se band som Avantasia, At the Gates, Apocalyptica, Carcass, Satyricon, Pain of Salvation och många andra som jag inte vet så mycket om.
Oh well, det är soligt och varmt, nästan för varmt i min lägenhet, ska bli skönt att komma ut och stå på banan några timmar igen.

Vi ses bortom v.23 och Sölvesborg. Ciao