Ett år

Sitter här och kopplar av med en av världens bästa skivor ISIS - Oceanic, och försöker smälta tennisåret som gått. Det har bjudit på mer dramatik, mer välspelade matcher och fler spelare i toppform än jag har sett under alla år jag följt ATPcirkusen.
Det roligaste tycker jag är att det har bräddat sig upp i toppen, vi har idag ett helt gäng spelare som kan ta hem Masters och Grand Slam tävlingar. Jag tänker närmast då på Federer, Nadal, Murray, Djokovic, Nalbandian och Davydenko. De sex är i direkt särklass om man pratar om högstanivån i spelet.

Vi har sett hur dominant Federer fortfarande kan vara efter US Openfinalen, trots att detta är ett mediokert år för Schweizaren med körtelfeber i början och ryggbesvär i slutet av säsongen.

Vi har sett hur dominant Nadal fortfarande är på grus och hur han har utvecklat sitt spel ytterligare på hard court och gräs. Den nya världsettan är ett fysiskt praktexemplar och det skulle inte förvåna mig om han står som världsetta även vid nästa års slut.

Vi fick en ny Grand Slam vinnare (bakom Federer och Nadal) för första gången sedan 2005 i Novak Djokovic i Australien. Han är en spelare av den nya skolan, fysiskt och psykiskt urstark och kan precis allting på tennisbanan. Slutade idag året precis lika bra som han började det med seger i Masters Cup finalen i Shanghai och blir en utmanare om förstaplatsen på rankingen nästa år.

Skotten Andy Murray har äntligen slagit igenom. Han är liksom Djokovic ung och kraftfull och har åren framför sig. Spelar inte lika offesivt som Serben men är smartare och rör sig bättre på banan. Han är killen som England längtat efter och efter segrar i Cincinnati och Madrid är han ett kort att lita på inför nästa år.

Nikolay Davydenko är Ryssen som aldrig riktigt slagit igenom trots mängder med kvart och semifinaler i GS-sammanhang. Inte heller i år har de stora framgångarna riktigt kommit med undantag för final idag i Shanghai och vinst i Miamis Masters tävling. I Miami visade han dock upp sitt stora spel. Aldrig har jag sett honom spela så bra som när han krossade Nadal i finalen. Detta gör att han enligt mig blir att räkna med även nästa år.

Inomhuskungen David Nalbandian som jag skrivit om tidigare är fortfarande kanske den största talangen på touren och bevisar trots dåliga resultat 3/4 av året att han kamma hem titlar när han vill, vinst i Stockholm, final i Paris Masters och final i Basel visar det.

Dessa sex när de spelar på topp är alltså tycker jag en klass över alla andra. Visst finns det en massa bubblare som kan ställa till det i en match eller så men när det gäller jämn högstanivå håller jag denna sextett högst. Fattas bara att Roddick lägger till en dimension till i sitt spel så är han där ockå.
Det allra mest intressanta vore om alla dessa kunda spela sin bästa tennis samtidigt, vilken oerhörd turnering skulle inte det bli? Hoppas det händer i Australien om ett par månader.

Bottom line är alltså att världstennisen känns öppnare och fräschare nu än på väldigt länge framför allt pga dessa unga nya världsstjärnor Djokovic, Murray, Tsonga och kommande Cilic och Gulbis.


Hejdå och på återseende efter nästa helg då Argentina har spöat Spanien hemma med 4-1 i DC-finalen ;)